Advent 2020

Standard

Så var snart första advent det här underliga året 2020 över.

Vi har fixat stjärnor o adventsstakar i fönstren.

Och imorgon bitti ska jag upp tidigt för att följa ett online-evenemang med Anna-Karin.

Och bäst av allt, de foton vi fått från Barbro på lillplutten Miquele, han ser ut att må så bra!

Ett par dagar senare…

Standard

Ja vi har nu gjort det värsta i livet, lämnat lille söte Miquele  vidare till omplacering eftersom vi inte klarar honom. Men Barbro o Per kändes som bra människor för vår guldklimp. För det är ju rent löjligt hur kär man kan bli i en sån liten tok på bara 4 månader.

Å dom bor bra till med 2 km till närmaste granne, så det finns inte så många människor att göra utfall mot… jo, rådjur finns förstås….

Idag har vi tillbringat många timmar med att rensa trattkantareller som vi fått av snälla Barbro från Horndal. Hon plockar när hon är i skogen med hunden o får ihop ganska mycket o bjuder ut när hon tycker det är nog.

Ledsen😪😥😢

Standard

Vi har med stor sorg tvingats inse att vi inte är rätt människor för Miquele, så vi kommer lämna honom för omplacering.

Skälen är flera, vi har tex inte lyckats få honom rumsren än och han är nu 8 månader gammal, han visar heller inga som helst tecken på att han fattat vitsen med att göra sina behov utomhus.

Värre är dock att vi inte kan lita på honom när vi är ute, ibland går det bra, andra gånger gör han utfall o hoppar o hugger mot andra som är ute. Han har ju bla gett en granne ett bett i armen så hon fick åka till vårdcentralen för stelkrampsspruta. Å en sån jycke är det inte roligt att ha.

Hundens och kattens dagböcker

Standard

HUNDENS DAGBOK: 🐕
07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns! 🐶

KATTENS DAGBOK 🐈
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias… 😾

Alla helgons dag

Standard

Vi har gjort vår  sedvanliga lilla tripp den här helgen och tänt ljus vid  mina gravar på kyrkogården i Horndal och Jannes gravar på Grytnäs kyrkogård.  Inte så lätt genomfört med kryckor!

Pga mitt brutna ben så får resterande samsas om de ljus vi tänder härhemma för de som gått före. För jag har svårt att gå överhuvudtaget!

Blodet droppar….

Standard

Han har fått dumheter för sig, vår vackre gosse. Att dobermann slänger hejvilt med huvudet så det känns som ett slag av en slägga, har jag vant mig vid… nåja, ingen tunga mellan tänderna än i alla fall…

Men han stänger ju inte käften den här när han slänger runt med näbben… så först på kvällen den 29/10 nöp han till mig i ögonbrynet. Se bilden ovanför.

Men inbilla sig ingenting, vad är väl ett ögonbryn jämfört med ett öra –  där finns många skojiga krumelurer att fastna med tänderna i

Samma öra igen, ett par kvällar senare

Det som känns som att örat är så ömt att knappast ens håret kan ligga mot, för att inte tala om att sova på vänster sida – alldeles otänkbart! Är alltså inget värre än ett blåmärke…. suck.

Jo, lite värre än blåmärke är det. Ett litet lagom jack. Suck…. livet med hund. Han är ju 7 månader nu så jag kan väl inte kalla jycken valp längre, men unghund är ju så långt att skriva…

Uppklarnande?

Standard
De här söta zebrorna var målade på väggen ovanför skåp på akutrummet i Falun.

Jodå, i onsdags fm ringde jag vårdcentralen för mitt onda vänsterben som jag slog i måndagen den 12 oktober, tyckte att vore det en stukning eller sträckning borde det börja göra lite mindre ont efter 1,5 vecka… fick tid för läkarbesök 2 timmar senare,  varifrån jag blev skickad till röntgen på lasarettet. Från röntgen blev jag skjutsad i rullstol ner till akuten där dom stängde in mig i ett rum (gipsrum) där jag blev sittandes/liggandes till läkaren hade tittat på mina röntgenplåtar.

Tjoho, benet brutet! På med gips som vägde massor – så kändes det i alla fall med benet brutet därinuti.

Det är det tunna bakre benet av dom två i underbenet som är av, ungefär 1 dm nedanför knät.

Blev ialla fall utsläppt från akuten efter att ha lovat att infinna mig på Ortoped-Akuten i Falun torsdag morgon kl 9 för bedömning om det ska opereras eller gipsas om eller nåt annat.

Joho, fick åka rullstol där med i Falun… Jag är ju inte så flink med kryckorna än som jag fick med mig från akuten onsdag. Men jag måste säga att där gick det fort, tror jag bara behövde  vänta  ca 45 minuter eller så, ingenting mot de 3-4 timmarna jag tillbringade på akuten i Avesta.

Men benpiporna ligger bra o jag får fortsätta som tidigare utan gips! Det gillar jag! Å eftersom det ligger så bra behövs ingen operation heller, men jag ska försöka undvika lägga all vikt på det onda benet… å tack, men det begriper jag faksist alldeles själv. Det gör så galet ont om jag försöker mig på nåt, så det undviker jag alldeles av mig själv.

Sån tur att jag redan är sjukskriven så jag behöver inget nytt läkarintyg för det här!

Men många läkare blev det: på vårdcentralen Marek, sen på akuten Fredrik,  och i Falun först läkarstuderande Evin sen Jakob som väl var ortoped. Han lovade att om jag behövde nåt intyg så var det bara att höra av mig så skulle han fixa det!

Men såsom varande introvert HSP så var det inte angenämt, precis. För det är ju en massa annan personal som kretsar runt åxå, undersköterskorna som fick vara rullstolschaufförer, röntgensköterskan som vred o vände på mig i mitt ben för att ta en massa röntgenplåtar, usk som gipsade mitt ben…. Det blev lite överbelastat i mitt system så att säga.

Skojade lite med dom i Falun om Försäkringskassan betalar ut dubbel sjukpenning för det brutna benet när jag redan är sjukskriven med annan diagnos?

Inte som jag tänkt mig…

Standard

Ringde vårdcentralen idag för att få en koll på vänster fot/ben som gör så jämrans ont fortfarande… 2 timmar senare läkarbesök på vc, sen direkt från vårdcentralen till lasarettet för röntgen och därifrån rullstol ner till akuten där jag nu sitter o väntar…

UPPFATERING 3 TIMMAR SENARE…. röntgenplåtarna granskade av läkare på akuten… brutet! Vet inte nu om det är skenbenet eller fotleden suck!