... kom i ett mail: "Upphittat i cylinderarkivet" ...
Tja, hur många är det som är ”riktiga människor” av båda könen, alltså helt o fullt är sig själva, både på insidan, utsidan och den bild man ger ut till andra av sig själv?
En bild som väcker tankar!
ÄNTLIGEN!
har jag fått igång radion o musiken i min mobil… Ja, jag har ju ”bara” haft telefonen i snart ett år men inte förrän nu har jag engagerat mig i att få igång radion o Spotify i mobilen…
Det började inte så bra, eftersom man måste ha hörlurarna i för att få igång radion – å jag hade inget som helst minne av att ha fått med några öronpluppar till telefonen … Kan det bero på att jag inte är så pigg på att ha plupps i öronen? I alla fall hittade jag öronplupparna o sen var det en barnlek att få igång radion. Tack för det, HTC Sense som gör det lätt för mig! (jodå, jag hade garderat mig genom att ringa mobilteleaffären oxå å kollat om det fanns öronplupps med inbyggd radioantenn att köpa ifall jag inte skulle hitta ”originalen”…)
Sen var det då dags för det stora äventyret – få igång Spotify i mobilen o logga in mig där. Inga problem med kontot, eftersom min rare systerson, den äldre, bjudit in mig för några år sen så konto hade jag redan registrerat o klart (fanns inte appar/Spotify till min förra mobil därför har jag inte använt det tidigare). Ladda ner appen var heller inga problem, å inte heller logga in. Å så hade jag lite gratistid så här i början (det är väl för att man ska bli tillvand med musiken o ha svårare säga ifrån när det börjar kosta pengar?). Har i alla fall börjat ladda in musik i mobilen så jag ska kunna spela ”offline”. Det finns alldeles sanslösa mängder med musik att välja på!
Å nu har jag kommit på att man kan göra ”roligare” inlägg på bloggen om man skriver i Word o tankar upp inläggen därifrån istället för skriva direkt i WordPress. Såna små finesser som att använda större teckensnitt, färglägga orden å lite sånt. Däremot har jag inte lärt mig länka i Word än så det följer med till bloggen – för att få till länkarna måste jag ladda upp inlägget från Word till WordPress o sen gå in i bloggverktyget på WordPress o lägga dit länken. Men det är värdsliga problem – endera lär jag mig det vad det lider – eller så fortsätter jag lägga länkarna i efterhand.
Jag har heller inte lärt mig än att sätta kategori på inläggen i Word. Vet inte ens om det går att lägga kategori eller lägga länkar i Word, eller om de måste fixas i efterhand i WordPress?
Å det är tooooorsdag kväll….
Veckan har varit riktigt eländig – har haft ont så ont ända sen i tisdags, så jag har knappast varit tilltalbar alla stunder. Ont av vad? Jo du… Nåt som jag före maj förra året inte ens visste fanns. DÅ trodde jag att jag hade bitit sönder en tand eller nåt liknande, vaknade på morgonen o hade vansinnigt ont. Ringde tandläkaren o fick en akuttid samma dag. Hål i tand ? Sönderbiten tand ? Nej, inte alls. Inte alls nåt i nån tand. Efter att ha klämt o röntgat o panoramaröntgat underkäken o haft sig kom ”domen”: En spottsten, kallade tandläkaren det. Likaväl som man kan få njursten eller gallsten kan man få spottsten i salivkörtlarna (eller i lymfsystemet). -Det där tror jag du hittar på för du vet inte vad det är, var mitt svar på det. Men han övertygade mig o väl hemma på kammaren så letade jag på nätet och tog reda på mer. Däremot står det inget om hur VANSINNIGT ONT de kan göra… Men jag har klarat mig sen maj förra året o fram till nu utan problem. Behandling vid spottsten är antibiotika (om det är inflammerat) eller operation. Tror nog jag biter ihop o har ont om det inte är oftare jag har problem. Varken antibiotikan eller operation låter särskilt lockande.
Är det nån som tror jag har knäppt några kort med stora kameran sen jag fick hem den? Nej, inte då. Inte har jag det. OK, det ovanstående gör ju att inspirationen minskar… Och fortfarande är det ju inte långa stunder ljuset är kvar sen man kommit hem från jobbet på eftermiddagen. Det är nackdelen med att jobba kontorstid, måndag till fredag. Å andra sidan har jag hela helgen ledig, å behöver aldrig jobba eftermiddag eller natt, varken vardag eller helg. Å andra sidan – vara ledig en vanlig vardag på dagtid när det är fint väder – det vore inte heller dumt..
Under många år upprätthöll jag en egen liten jultradition – vet inte varför jag slutade, egentligen? Min egen lilla privata jultradition var att jag sent sent varje julaftons kväll läste ett kapitel i Frans G Bengtssons Röde Orm. Alltid samma kapitel, det kapitel uti vilken vår hjälte drack jul hos Harald Hårfager. Kanske jag ska plocka fram Röde Orm o läsa om hela, inte bara julkapitlet?
Idag har jag hämtat min stora kamerakluns som varit på ”semester” – den har varit inlämnad till Nikon för Check and Clean – dvs rengöring och uppgradering av innanmätet.
Bara för att jag inte haft ”klunsen” hemma så har jag naturligtvis drabbats av svår abstinens, o sett MASSOR med motiv där jag gladeligen skulle kunna pilla med rattar, knappar o spakar på den stora kameran o kunnat byta objektiv för att få till häftiga kort. Nu när kameran är hemma igen är säkert motiven borta med vinden….
Nikon D5000 - foto från Nikon.se
En australiensisk sjuksköterska, Bronnie Ware, som under många år arbetat på ett sjukhem för döende människor har antecknat sina samtal med de döende, och har nu samlat samtalen till en bok, ”The Top Five Regrets of the Dying”.
Det ångrar vi människor
1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.
4. Haft bättre kontakt med vännerna.
– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.
5. Tillåtit sig själva att vara gladare.
– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.Källa: The Guardian
Men jag hittade inte det här i The Guardian, utan i Aftonbladet.
Now be silent.
Let the One who creates the words speak.
He made the door.
He made the lock.
He also made the key.
Rumi ♥
Jalal al-din Rumi, eller Jalâluddîn Mohammad-i Balkhî,
född 1207, död 1273, var en persisk poet, filosof och sufisk mystiker.
Läs mer om Rumi här
LenaBn's Blogg 