Vi har ju en del år åkt o kollat in julmarknader där vi aldrig varit förut, o i år var valet lätt: Julita.
Varför det? Jo, såg på Fejjan att Uffe o Majsan skulle vara där o sälja sina mumsiga bönchips!
Julita har ju kopplingar till Nordiska Museet och har Sveriges alla äppelsorter…
Känns lite fånigt att betala för att gå in på en marknad där avsikten är att man ska handla… men så är det numera!
Halmfigurer, lammskinn, kärvar o annat hantverk fanns det gott om
Utomhus blåste och regnade det så tom julgranarna la sig för att vila en stund.
Men inne under tak o med väggar omkring så hittade vi Majsan och Uffe som sålde sina smarriga bönchips. Å vete tusan hur det gick till, men jag lyckades vara först i deras lilla tävling på Fejjan så jag vann! JIPPIII!! Vinsten betalades naturligtvis ut in natura, dvs i valutan bönchips i valfri smak… Sååå gott!
Vi har ju känt Majsan o Uffe i ganska många år vid det här laget, vi träffades först för ca 15 år sen när de hade gårdscafé på Öland… Det är åxå en sån där konstig historia – ingen av oss är ju äldre, hur kan det ha gått så många år ?
Raaaél fick förstås följa med på utflykten, men den knappa timmen vi var inne på julmarknaden fick han stanna i bilen. Det var varmgrader ute så det var ingen fara, det regnade… hade det varit minusgrader ute hade jag inte lämnat vovven i bilen, han har ju inte så tjock päls… Å med tanke på att han inte mått så bra så ville vi ha honom nära. Det var ändå ett par timmars körning dit o sen lika långt hem – det var längre till Julita än mina geografiska kunskaper trodde… Så bra att Raaaél fick följa, istället för att vara ensammen hemma alla timmarna.