Skalman – när inte mat- o sovklockan fungerar

Vi har nu i mars varit till Dalarnas Museum i Falun två gånger på kroki, jag orkade lite mer andra gången än första, men vi är båda rejält ringrostiga o sega. Måste öva så jag kommer igång igen för det är ju ROLIGT att teckna och det gynnar måleriet.

Men det är inte konstigt att vi är ringrostiga, både Janne o jag. Vi har gjort ett uppehåll på drygt ett år!

Det var ju i december 2012 vi konstaterade att jycken hade gråstarr på båda ögonen, i januari 2013 konstaterade veterinär på Strömsholm att kraken var funktionellt blind Operation i början av februari som lyckades bra så nu ser han bra på båda ögonen med konstgjorda linser. Men de första månaderna efter operationen var intensiva, med täta återbesök o massor med mediciner o droppar i ögonen många gånger per dag. Medicineringen lugnade ner sig vartefter ögonen läkte men med vissa bakslag så gick ändå läkningen bra.

Tills det var min tur att gå in i den berömda väggen i september och jag har sedan dess varit mer eller mindre sjukskriven. Så förra året var ett helvetes år på ren svenska.

När jag inte mår bra så blir jag lite som Skalman o drar mig in i mitt skal o ”eremitar” därinne för mig själv o kikar knappt ut ens när mat- o sovklockan ringer för sånt jag normalt tycker är roligt, som tex måla, teckna o annat sånt skapande som ger mig kraft och energi.

Men jag hoppas jag är på väg tillbaka nu, även om jag fortfarande har svåra koncentrationssvårigheter o mycket problem med orken, så jag har ju tex hängt en utställning på Metropoolen så jag hoppas verkligen att jag är på väg åt rätt håll!