Månadsarkiv: november 2015

Språket lever!

Standard

Ibland får jag såna funderingar kring hur orden ska uttalas,

Acceptera      asseptera eller akseptera?

Senap            seenap eller senapp?

kex                keks eller tjeks?

skeptisk       schepptisk eller skeptisk?

Bara några exempel ur uttalsförbistringen, Finns säkert många fler. Å en del varianter är säkerligen dialektala.

Man kan ju tycka att de som uttalar acceptera som asseptera borde även säga Susse istället för suckse om ordet som stavas Succé, men det har jag hittills ännu aldrig hört.

Å andra sidan är det ju såna språkliga olikheter som får språket att leva, så jag vill verkligen inte att språket ska vara exakt lika, det blir lite roligare om man kan säga principip istället för princip o kalla japaner för japaneser!

Det blir skillnad om man uttalar orden så man inte alls förstår vad som avses.

Minns en gång jag pratade med en datasupport o hade problem med min skrivare ,killen i supporten bröt på amerikanska och upprepade flera gånger ordet standaaardskrivare och jag uppfattade ordet som standar-skrivare o fattade noll. Vad tusan har standar med skrivare att göra? Sent omsider fick jag till skrivaren så den funkade som den skulle men har fnissat åt mig själv o mina problem med standar-skrivaren, jag såg ju framför mig en skrivare med en liten bordsflagga på.

Min gamla pappa som aldrig läst engelska hade som favorithalstablett Fis-Hermans, på påsen står det förstås Fishermans Friend.

Think outside the box!

Vart tog orken vägen?

Standard

Den smet iväg utan ett spår…..

Har ändå lärt mig en del under den här tiden.

”Normala” sjukdomar som förkylningar o magsjukor o sånt blir man ju sakta men säkert bättre efter även om det ibland tar tid, men annat skit lever sina egna liv, tar om o tar om o tar väldigt snirkliga vägar innan man får känna sig bättre, o kommer nån liten glimt av att må bättre slår det ofelbart tillbaka.

Men jag är ändå glad att jag har ett par saker i mitt liv som GER mig energi. Att måla o släktforska.

Värst av allt i nuläget är att jag vet ju att jag mår bättre när jag målar, men det är som om jag inte orkar ta tag i det o måla mer. Å så har jag ju släktforskandet som jag också gillar pyssla med, men har svårt att ta tag i det med. Men som sagt, orken att komma igång finns inte…

Arbetsträningen i Verket i sommar har i alla fall varit bra för mig, varierande arbetsuppgifter o trevliga arbetskamrater som fått mig känna mig välkommen, det är inte helt fel när man mår visset 🙂

collage flower