Lillemans sista gåva

Trots sorgen efter Lillemans bortgång, har jag märkt att mitt tungsinne lättat betydligt. Jag som trodde jag skulle åka på arslet ner i depp diket, o ha fullt sjå att hitta upp igen. Tack, Lilleman för att du tog med dig den blöta, kalla tunga filten.

Så galet nog mår jag bättre nu! Nåja, inte frisk, men inte lika tungsint som tidigare. Å den här årstiden, hösten, är ju inte min favorittid. Mörkt, kallt, fuktigt, blåsigt – den enda förmildrande omständigheten är de fantastiska färgerna i naturen, å nu med lite snö på marken blir det betydligt ljusare ute.

Hoppas nu innerligt att det varar, så det inte bara är ett tomtebloss av må bättre jag upplever nu