Ja vi har nu gjort det värsta i livet, lämnat lille söte Miquele vidare till omplacering eftersom vi inte klarar honom. Men Barbro o Per kändes som bra människor för vår guldklimp. För det är ju rent löjligt hur kär man kan bli i en sån liten tok på bara 4 månader.
Å dom bor bra till med 2 km till närmaste granne, så det finns inte så många människor att göra utfall mot… jo, rådjur finns förstås….
Idag har vi tillbringat många timmar med att rensa trattkantareller som vi fått av snälla Barbro från Horndal. Hon plockar när hon är i skogen med hunden o får ihop ganska mycket o bjuder ut när hon tycker det är nog.
LenaBn's Blogg 