
Tänkte jag skulle göra ett inlägg om mig själv, en liten egotripp så där…
Det där med mobbing gillar jag inte alls, kanske för att jag var utsatt för detsamma under större delen av skoltiden. Det finns ju olika sorters mobbing, den där hårdhänta, med hugg o slag slapp jag undan. Däremot den tysta varianten, utfrysningen…. den slapp jag inte undan. Att inte få vara med, inte bli inbjuden när klassen hade party nånstans o sånt som t ex födelsedagskalas. Småsaker kanske men de gör ont, och skadar tilliten till andra människor
Det har tagit mig många år år att lära mig känna igen och välja sällskap som ger mig energi och inte bara dränerar mig på kraft.
Bara det här att kunna anmäla mig till en kurs o känna det är ok, även om jag inte vet vilka som kommer. För mig är det stort!
Det här var inte tänkt som ett snyftinlägg, mera att man faktiskt kan kravla upp ur det där jävla svarta hålet, skyttegraven, som jag grävt åt mig själv som skydd.