Spring i affärer…

Lena har varit här idag (igen). Hon ville ha sällskap ut på Rusta för att handla så vi drog iväg dit i hennes lilla lakritskula till bil (det är en liten svart Kia Piccanto -tror jag den heter). Väl där köpte jag de lurviga sockorna jag fingrade på sist jag var där plus varma vantar.

Därefter åkte vi hem igen till Janne som i lugn o ro under vår frånvaro lagat mat, vi åt den goda maten o avslutade med en mugg te. Då hade Lena kommit på att hon oxå ville ha såna sockor o vantar….

Så, klang o jubel!!!, vi åkte ut dit till Rusta en gång till… plus en snoa in på ÖoB och en snabbis in på Jula. Sen tror jag vi båda var färdighandlade för idag… Sen hem igen o en till mugg te innan Lena rullade hemåt i sin lilla svarta lakritskula till bil.

Det är så bra med Lena, hon drar med mig ut. Annars skulle jag lätt bli totalt enstörig.

Efter en vecka… äntligen!

Har nu det gapande hålet (kratern) äntligen gått ihop så jag vågar äta hårdbrö’ igen!!!

Alltså, Leksands hårdbrö’ med smör, ett vändstekt ägg å så Kalles kaviar ringlat över… det är gott det!

Nytt i bokhyllan! ÄNTLIGEN!!

Som jag längtat efter Ewa Säterdahls nya bok, Athomia Kärleken är livet. Jag bara älskar hur Ewa använder språket för att förtydliga och bara låta språket vara vackert när hon för fram sitt budskap.

Tack Ewa för boken med dess vackra innehåll!

Nu vet jag!!!!

Skrev i en facebookgrupp om folktro o frågade om skillnaden mellan älva och fe apropås inlägget 1/12: https://lenabn.wordpress.com/2021/12/02/medial-traningscirkel-1-12/

Det här svaret fick jag:

En älva är liten skir nätt figur som svävar/ dansar eller har vingar medan en fe är någon som kan magi dvs god ”häxa” och kan lika gärna vara liten eller ha en gestalt som en vuxen person.

Så hon som spred fnitterglitter i håret på oss var alltså en liten älva!

Det blåser på månen

Min egen målning: Syrenplommon

Det har blåst nåt alldeles galet den här veckan,  i tisdags kväll efter tandutdragningen kommenterade jag till Janne när vi gått o lagt oss, att jag bara väntade på att det skulle dansa ner tegelstenar från skorsten som blåst sönder… men den har klarat sig hittills peppar, peppar… kanske inte bara blåst, närmare stormvindar tror jag

Beträffande Siljansringskratern i käften har jag följt rådet jag fick, att ta värktabletter i förebyggande syfte, det är svårt att springa ikapp smärtan o slänga värktabletterna efter, man hinner aldrig ikapp!

Så länge jag tar dagsdosen av värktabletterna så har jag ingen smärtproblematik med kratern. Vill inte prova utan än, det är lite för färskt.

UPPDATERING: Fick en helt galen bild i mitt huvud, hur jag springer efter smärtan o försöker kasta o träffa med värktabletterna. Hur ofta träffar man? Nä, fördel att ta i förebyggande syfte..🦷😍👄

Visdomstanden, dag 2

Nu känns det mycket bättre!

Men tidigare idag, ca 18 timmar efter 🦷utdragningen blev jag väldigt orolig, för jag spottade fortfarande blod! Och kudden hade blodfläckar i morse, jag har dreglat blod inatt! Och vaddtussarna jag fick med hem gjorde jag slut på igår. Slog en signal till tandläkaren o fick en tid i eftermiddags så dom tittade på det. Allt såg så bra ut o blödningen hade upphört (fattas bara, jag hade använt mig av lite häxkonster o stoppat blödningen – efter sammanbrottet pga densamma blödningen…🥴). Men det känns ju som det är en krater av Siljansringen storlek, det är inte mysigt, inte på nån fläck!

Längst fram på tungspetsen har jag en blåsa, som känns stor som ett småfågelsägg, bara med den skillnaden att det behövs mikroskop för att se den. Vad är det som händer i munnen när allt känns så galet mycket större än det är?

Nu har jag klagat färdigt, o ska läsa lite innan John Blund landar.🥱

En visdomstand urdragen…

Har idag har jag varit till tandläkaren o dragit ur en visdomstand.

Som tur är har jag en mycket duktig tandläkare, både duktig på att sticka bedövningsspruta och bända loss tandrackaren innan hon sågade itu den o tog tången o drog ut tandresterna, båda rötterna hade rena rama metkroken längst ner, en krok åt vardera hållet, så den hade aldrig gått att få ut i ett stycke.

Det känns så skönt att ha det gjort!

Men… Om cirka en månad är det dags igen! Nästa visdomstand med metkroksrötter! Ska bli så skönt, för i båda fallen, idag och om en månad är det tanden längst bak som bråkar, o jag lär väl erkänna att jag får rediga kräkreflexer av att försöka borsta så långt bak, även om den som gick till förgängligheten idag var värst, ensammen där längst bak som den var…

Ont nu efteråt? Nja, inte som en gång tidigare efter en tandurdragning, då jag låg på soffan o bölade o höll i huvudet för jag hade så ont… Nu känns det mest som rekordeliga blåmärken längst bak i käken. Inte kul, men uthärdligt. Jag tycker nästan blodsmaken i mun är värre, för den har jag väldigt svårt för – med andra ord, jag skulle bli en urusel vampyr!

Det låter i mitt huvud…

Att leva med ständigt ljud i huvudet är inte kul, så fort jag lägger mig till sängs för att läsa en stund innan John Blund kommer o nattar så drar ”tinnituskonserten” igång. Från början var det en pipsignal som lät som TVn efter att programmen var slut för kvällen, numera är det mer som en jättemygga som är instängd i en syltburk som nån håller mot örat. Men myggjäkeln håller hela tiden samma avstånd till örat…. Jag blir så trött på oljuden.

Dagtid har jag en ständigt pågående konsert av låtar, reklamjinglar och allsköns trudelutter som tumlar runt. Freddy Kalas’ Hey Ho har gått på repeat, liksom gitarriffet till Kashmir (Led Zeppelin), CarGlass repaire CarGlass replace, flyg flyg flygresor.se, duhduhduhduhduh Batman!!! har oxå varvat sig själv. Plus alla andra, ju fånigare, desto bättre fastnar de.

Det slog mig häromdagen att det kanske är min kropps sätt att skydda mig från att vara så öppen för andra verkligheter? För i och med att jag omges av dessa inre ljud kan jag inte vara öppen för andra inre ljud? Jag vet ju att jag är medial och det här dämpar kanske min förmåga att ”ta in”?

Bara en icke prövad o testad hemmasnickrad teori! Knappast ens ventilerad med nån annan än mig själv heller.

Rocking around my newest clock…

Den här klockan köpte jag i mars förra året, för ett par veckor sen upptäckte jag att batteriet tagit slut. Jag använder ju inte armbandsur dagligen så inte konstigt jag inte upptäckte det direkt…den kan ju ha stannat för 1-2 eller flera månader sen..

Men lite ynkligt att dom inte säljer klockor med lite bättre batterier i!

Men nu har Janne varit till urmakaren o köpt mig ett nytt batteri inklusive isättning. Så nu ska den förhoppningsvis funka ett tag!

Tjugondag Knut

Tjugo dagar efter jul har Knut namnsdag och traditionellt ska julen ut då. Vi har redan plockat undan adventsstakarna o stjärnorna så vi är redan färdiga!!!

Min farfar hette Knut så vi kan väl fira hans namnsdag om inte annat. Att han dog 1965 spelar väl mindre roll?

Årstidsbild