
Har idag har jag varit till tandläkaren o dragit ur en visdomstand.
Som tur är har jag en mycket duktig tandläkare, både duktig på att sticka bedövningsspruta och bända loss tandrackaren innan hon sågade itu den o tog tången o drog ut tandresterna, båda rötterna hade rena rama metkroken längst ner, en krok åt vardera hållet, så den hade aldrig gått att få ut i ett stycke.
Det känns så skönt att ha det gjort!
Men… Om cirka en månad är det dags igen! Nästa visdomstand med metkroksrötter! Ska bli så skönt, för i båda fallen, idag och om en månad är det tanden längst bak som bråkar, o jag lär väl erkänna att jag får rediga kräkreflexer av att försöka borsta så långt bak, även om den som gick till förgängligheten idag var värst, ensammen där längst bak som den var…
Ont nu efteråt? Nja, inte som en gång tidigare efter en tandurdragning, då jag låg på soffan o bölade o höll i huvudet för jag hade så ont… Nu känns det mest som rekordeliga blåmärken längst bak i käken. Inte kul, men uthärdligt. Jag tycker nästan blodsmaken i mun är värre, för den har jag väldigt svårt för – med andra ord, jag skulle bli en urusel vampyr!