Efter vurpan

Rejält blåslagen efter vurpan i lördags, men bara i hemlighet… Öm som tusan i kroppen men inget syns på ytan, blåmärkena är bara inombords men nästan så de känns mer än de synliga…

Så jämrans synd om mig, men i min blogg gnäller jag så mycket jag vill, o stavar prexcis som jag vill! Eftersom jag emellanåt hackar på andras stavfelningar utan att peka ut nån, så vet jag ju att jag själv inte är ofelbar… Men jag är blixtsnabb att skylla ifrån mig, för ofta beror mina stavfelningar på att mina fingrar är för feta för det yttepyttepluttigt lilla tangentbordet på mobilen, som jag oftast bloggar ifrån…