Kategoriarkiv: Bokligt

Komsi, komsi Hooloovoo

Standard

Sommar projektet har startat, omläsning av världens enda trilogi i fem delar 🙂 och den är ju så rolig…

Så sommaren är räddad!

Nej Hooloovoo har inget med tomtens hoo, hoo, hoo, att göra, det är en hyperintelligent nyans av blått som finns nånstans i bortre rymden. En annan skojig figur, men det tycker han inte själv, är den deprimerade roboten Marvin. Enl boken är han manodeprimerad, jag tror snarare megadeprimerad, för nån maniskhet ger han inte uttryck för…

Annonser

Så klokt skrivet….

Standard

På bokrean för flera år sen köpte jag böckerna med Kristian Gidlunds blogginlägg, för jag hade läst ett antal direkt i bloggen. Utan att direkt följa det han skrev var jag dit o kikade ibland för jag tyckte om hans språk o användande av orden. Men sen tog det stopp, han dog inte helt oväntat, o jag har bara inte klarat att ta tag i läsningen av hans böcker efter det. Böckerna heter I kroppen min: Vägskäl och I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början

I länder bortom illamående

Standard

Ja den heter så, Maria Nils bok om hennes liv med bipolärt syndrom. Även om diagnosen kom sent i livet har den ändå förklarat en hel del.

Boken kan verkligen rekommenderas, det är samma inifrånkänsla som man får när man läser Jill Bolte Taylors bok ”Min stroke”.

Nyttig läsning? Eller bara stressande….

Standard

Har nu efter julhelgen gett mig på att försöka läsa Sanna Ehdins bok ”Den självläkande människan”. Mycket bra men att läsa den här sortens litteratur sätter min hjärna på svåra prov, mitt minne funkar ju inte som det ska längre så bara försöka minnas vad jag redan läst… Glöm det.

Men i ovanstående bok nämns nedanstående författare, så jag fortsatte med att läsa den ”Bli frisk av dig själv” av Andrew Weil, med.dr. Så han har ju ett lite annat perspektiv än Sanna Ehdin, kan inte säga att den ena är bättre än den andra de kompletterar varandra.

Var och en blir salig på sin vatttvälling, som min gamla mamma sa.

Sneseglat i bokhyllan?

Standard

Ja, kanske det, har hamnat i Egypten för sisådär 3000-4000 år sen…. Det började med att vi var o tittade på utställningen med ”King Tut” o hans gravgåvor, sen har jag fortsatt läsa om det skrammelgamla Egypten. Det började med Christian Jacqs boksvit Vishetens sten i 4 delar,  Tack Anita för tipset!  sen fortsatte jag med Ramses i 5 delar av bara farten. Eftersom författaren är egyptolog så har jag inbillat mig själv, att även om det är skönlitterära böcker, vilar de LITE mer på saklig grund än rena hittepåromaner. Men oavsett verklighetsgrund gillar jag dom, böckerna alltså.

Det jobbigaste är att det tar så lång tid för mig att läsa numera, å ännu längre tid för att förstå o kanske minnas det jag läst.

Ikväll fastnade jag framför ett program på Kunskapskanalen om Pi Ramesse, Ramses II nya huvudstad, som varit försvunnen i 3000 år ungefär. Nu har de hittat var den låg, mycket intressant, å dom har med markradar kunnat visa gatunätet o grunderna till hus, palats och tempel. Programmet kommer i repris i morgon o på måndag,

OVishetens sten

Standard

Anita Elgerot tipsade om en bra bokserie efter besöket hos Tutankhamon i Frihamnen… Vishetens Sten i fyra delar av Christian Jacq. Böckerna  handlar om de egyptiska hantverkarna som byggde Faraonernas  eviga vilorum i Konungarnas Dal. Mycket både spännande o intressant.

Pocketböckerna är från runt 2000 men finns att få tag på via antikvariat på nätet. 😁

Krig och elände

Standard

Egentligen gillar jag inte läsa om krig, men Peter Englund håller på att omvända mig. Både den här boken Stridens Skönhet och Sorg o hans Förflutenhetens Landskap är bara sååå intressanta. Krig o annan ointressant historia berättas ur de små vanliga, enskilda människornas perspektiv vilket gör det intressant. Att sen krig är ett skit som borde utrotas är en annan sak.

Men den här boken är mycket läsvärd.