Ja den heter så, Maria Nils bok om hennes liv med bipolärt syndrom. Även om diagnosen kom sent i livet har den ändå förklarat en hel del.
Boken kan verkligen rekommenderas, det är samma inifrånkänsla som man får när man läser Jill Bolte Taylors bok ”Min stroke”.
Har nu efter julhelgen gett mig på att försöka läsa Sanna Ehdins bok ”Den självläkande människan”. Mycket bra men att läsa den här sortens litteratur sätter min hjärna på svåra prov, mitt minne funkar ju inte som det ska längre så bara försöka minnas vad jag redan läst… Glöm det.
Men i ovanstående bok nämns nedanstående författare, så jag fortsatte med att läsa den ”Bli frisk av dig själv” av Andrew Weil, med.dr. Så han har ju ett lite annat perspektiv än Sanna Ehdin, kan inte säga att den ena är bättre än den andra de kompletterar varandra.
Var och en blir salig på sin vatttvälling, som min gamla mamma sa.
Ja, kanske det, har hamnat i Egypten för sisådär 3000-4000 år sen…. Det började med att vi var o tittade på utställningen med ”King Tut” o hans gravgåvor, sen har jag fortsatt läsa om det skrammelgamla Egypten. Det började med Christian Jacqs boksvit Vishetens sten i 4 delar, Tack Anita för tipset! sen fortsatte jag med Ramses i 5 delar av bara farten. Eftersom författaren är egyptolog så har jag inbillat mig själv, att även om det är skönlitterära böcker, vilar de LITE mer på saklig grund än rena hittepåromaner. Men oavsett verklighetsgrund gillar jag dom, böckerna alltså.
Det jobbigaste är att det tar så lång tid för mig att läsa numera, å ännu längre tid för att förstå o kanske minnas det jag läst.
Ikväll fastnade jag framför ett program på Kunskapskanalen om Pi Ramesse, Ramses II nya huvudstad, som varit försvunnen i 3000 år ungefär. Nu har de hittat var den låg, mycket intressant, å dom har med markradar kunnat visa gatunätet o grunderna till hus, palats och tempel. Programmet kommer i repris i morgon o på måndag,
Anita Elgerot tipsade om en bra bokserie efter besöket hos Tutankhamon i Frihamnen… Vishetens Sten i fyra delar av Christian Jacq. Böckerna handlar om de egyptiska hantverkarna som byggde Faraonernas eviga vilorum i Konungarnas Dal. Mycket både spännande o intressant.
Pocketböckerna är från runt 2000 men finns att få tag på via antikvariat på nätet. 😁
Egentligen gillar jag inte läsa om krig, men Peter Englund håller på att omvända mig. Både den här boken Stridens Skönhet och Sorg o hans Förflutenhetens Landskap är bara sååå intressanta. Krig o annan ointressant historia berättas ur de små vanliga, enskilda människornas perspektiv vilket gör det intressant. Att sen krig är ett skit som borde utrotas är en annan sak.
Men den här boken är mycket läsvärd.
Eftersom jag varit usel på att uppdatera fliken med böcker jag läst under min sjukskrivning testar jag den här varianten. Sharon Bolton är verkligen inte en författare som ”skriver samma bok igen och igen” även om de 4 till vänster har samma huvudperson.
Jag TROR att den som här på bilden heter Offer även getts ut under namnet Rov – riktigt otäck o bra, den utspelar sig på Shetlandsöarna och Små svarta lögner på Falklandsöarna, och bara det att handlingen är förlagd till små öar mitt i havet gör att klaustofobin slår till.
Det finns ytterligare en Sharon Bolton i pocket jag har läst, den heter Ond skörd och håller lika hög klass på spänningen som de andra.
Alla böckerna finns i pocket.
Nu har jag börjat läsa den mycket omskrivna Gone Girl av Gillian Flynn, riktigt spännande när den ungefär halvvägs gör en rejäl u-sväng.
Postat från min HTC med WordPress för Android
Ja, nu i sommar har förmågan att läsa återvänt. Eller kanske jag ska säga förmågan att förstå det jag läser är tillbaka. Det känns riktigt bra, må jag säga. Tidigare i vintras har jag åxå läst men när jag bläddrat har jag glömt vad det handlade om. Man får inget bra sammanhang i böckerna då.
Å när jag tittar på nåt på TV så har jag somnat som en sten efter drygt en halvtimme och inte haft en aning vad programmet handlar om.
Finns EN fördel med detta, man klagar inte över repriserna 🙂
Maria i Spanien undrade om jag läst boken Egalias döttrar, nej det hade jag inte så hon skickade den.
En halsbrytande satir över manssamhället från1977. Riktigt rolig är den.
Postat från min HTC med WordPress för Android
…av det otäckare slaget. John Verdon är en sån där otäcking som liksom skriver i bilder så det är riktigt otäckt att läsa bitvis. Inte gör det handlingen sämre att huvudpersonen Dave Gurney är pensionerad polis med specialitet att fånga seriemördare.
Postat från min HTC med WordPress för Android
Den blå boken är ytterligare en von Däniken: I korsförhör, som jag fått från Maria i Spanien liksom den andra om teknik i forntiden .
Jag är fortfarande inte helt övertygad om att Aliens besökt jorden tidigare, däremot är jag övertygad om att våra förfäder, de kunde saker som vi inte kan drömma om idag – å om de var smarta nog att få till det av sig själva eller om små rymdgubbar klev ut ur sina flygande mojänger o gav en hjälpande hand, se det har jag ingen som helst aning om.
Postat från min HTC med WordPress för Android
LenaBn's Blogg 