Idag var vi med visst besvär till Mora för att beglo de franska mästarna från Zorns tid.
Besväret bestod i det gick inte åka fortare än ca 40 genom Rättvik, det var ju Cruising bevars… massor med vackra blänkande amerikanare men åxå ett stort antal fyllepråmar som släpade bakre kofångaren i backen o i stort hölls ihop av klisterlapparna de var dekorerade med…
Tror verkligen inte det var nån organiserad cruising, CCW = Classic Car Week, som brukar vara den här veckan är ju vilande pga pandemin…
Så Rättvik var första hindret, sen efter Garsås var det tvärstopp, bilköer ända till Mora, som eftersläng av ett stopp pga bilkrock mellan två personbilar som de sa på radion.
Så allt som allt tog det väl själva resan ungefär en timme mer än normalt…
Utställningen, då… Manet, Monet, Cezanne, Gauguin, Degas, Toulose-Lautrec o många fler fanns representerade.
Många var vi som gick runt i salarna o tittade på konsten, de flesta relativt tysta o kommenterade lågt sinsemellan, men så var det en svensk familj med tre barn under skolåldern, varav den minste som satt på höften höll låda o delgav alla allting på mycket dålig svenska, mest tjo o tjut… och mamman gick o hade konstlektion med de andra två, o berättade o naturalismen, hur o varför skuggorna faller si eller så och hur man kan se att det är impressionismiska målningar ( det ordet uppfann jag just). Hon var väl stolt över sina kunskaper o ville delge världen, framför allt sina barn som väl var lite för små för att ta till sig kunskapen när det kliade i benen av lust att springa, o jag var dessvärre inte mottaglig för hennes lärargärning där och då.
Kanske inte konstnärernas yppersta verk, men många fick jag en lite annan bild av. Men det är ju roligare se en sån här utställning o se lite nya sidor än att bara bli matade med ”deras greatest hits”
