Kategoriarkiv: Mående

Certifierad konstcoach

Standard

Tillåt mig skratta!   Certifierad efter att ha lyssnat på ca 3,5 timmar genomgångar via internet, bla en av föredragshållarna lät som Piff o Puff på speed, pratade (halvskrek) som en amerikansk dammsugarförsäljare med ca 15 000 ord i minuten. Inte konstigt jag tyckte det var jobbigt lyssna på det!

Tur att föredragen bara var 2-3 minuter långa – de flesta. Det var nåt som var 8-10 minuter, det var svettigt lyssna igenom…

Kanske jag ska fortsätta lite till, kanske kan jag kalla mig läkare efter 10-15 timmar? Eller i alla fall certifierad läkare? Man får ju sina funderingar kring amerikanskt utbildningsväsende i alla fall….

Släpp nu lite solsken in….

Standard

Ja, tar man med sig sitt eget inre solsken kan man knappast klaga på vädret….

Måndag kväll,  och jag kämpar med min internetbaserade kurs, Therapeutic Art Life Coach. Kan ju lika gärna  följa en sån kurs som att glo på evighetsserier på TVn. En bieffekt är ju att jag kanske  lär mig nåt, men det är ju mest för att jag försöker ta mig för med att göra nåt.

Det jobbigaste för mig är att allt är på engelska (amerikanska) och inga textremsor… Jag har ju aldrig tidigare haft problem att förstå det språket, men numera verkar det som om babelfisken* inte funkar som förut…. lite jobbigt!

*babelfisk = en fisk som bor i ens öra och kan översätta från alla språk i galaxen. Se Douglas Adams: Liftarens Guide Till Galaxen

Om utmattningssymptom

Standard

Det här är en av de bästa beskrivningarna hur det fungerar med stress och utmattningssymptom.

För alla er därute som kämpar….
Bra beskrivningen av utbrändhet/ utmattningssyndrom?

  • – Hej där! Länge sen!
  • Jo,, ja Hej Hej.
  • – Så du är sjukskriven fortfarande.. ?
  • Ja, för utmattningssyndrom.
  • – Ah… hur funkar det, vad är det? Väggen?
  • Så hette det förr. Nu har man insett att det är stressrelaterat och ger förändringar i hjärnan. Det går att läka men tar lång tid..
  • – Förändring i hjärnan??
  • Ja, lite stress är bra, då ökar hippocampus i hjärnan mängden kortisol i hjärnan, så att kan ”springa ifrån rovdjuren som vill äta upp en” . När faran är över behöver man inget mer kortisol och hippocampus slutar tillverkningen.. Är man stressad hela tiden så är kortisolet högt hela tiden och skadar därmed hippocampus som aldrig får vila.
  • – HippoWhat? Är det på riktigt alltså? Har jag en sån..?
  • Ja, som jag har förstått det, lite förenklat, så är hippocampus bla ”chef över minneshanteringen” och håller liksom koll på arkivet. Var gamla minnen finns och var nya ska placeras… Och om hippocampus enda direktiv är att tillverka cortisol så får den inte mycket annat gjort liksom… Högprioriterad verksamhet.
  • – Nä det är klart…
  • Så när jag ska kliva upp på morgonen, så går inte informationen till benen fram. Hjärnan får ta en kölapp i hippocampus väntrum och vänta till det blir en lucka i cortilsoltillverkningen, så att hjärnan kan lägga fram sitt ärende.
    Om inte hippocampus har fått för sig att tillverka riktigt mycket kortisol, då stänger kontoret så får man ligga i sängen hela dagen.
    Ibland har man tur och hjärnan kan smita före i kön, då kan man både kliva upp, gå på toa och sätta på kaffe innan hippocampus snurrar bort sig i arkivet för instruktioner för hur man dricker kaffet.
    Brukar hon ha socker i?
    Sektion a17, Våning 3, Rum 56, låda 13, fack 11. Eller var det Sektion 13…
    Eller sektion 42, låda 24, våning 4 …
    Vad var frågan nu igen… åh, här är instruktionerna för smutstvätt. Och där ligger en strumpa, vad står det här nu, ” Ta upp strumpan och lägg den i tvättkorgen.”
  • – Åh. Det låter jobbigt..
  • Ja. Nu ringer det här också, jag måste svara. Hur gör man? Jag lär mig aldrig den här jäkla telefonen. Hallå? Hallå?
    Äh, nu hann jag inte svara igen. Den här telefonen är verkligen jobbig.
    Jag har glömt vad vi pratar om, var var jag nu…
  • – Tänk att det var så komplicerat med utbrändhet, jag hade verkligen ingen aning..
  • Va? Är du också utbränd? Stackare, ja vad skönt. Eller inte menar jag ju såklart, men jag menar att då vet du ju, så slipper jag förklara, för jag orkar verkligen inte just nu för min energi tog slut.
  • – Nej, jag är inte utbränd, men jag tror jag börjar hajja vad du går igenom….`
  • Källa okänd
  • Hittade den här texten på Facebook

Blodet droppar….

Standard

Han har fått dumheter för sig, vår vackre gosse. Att dobermann slänger hejvilt med huvudet så det känns som ett slag av en slägga, har jag vant mig vid… nåja, ingen tunga mellan tänderna än i alla fall…

Men han stänger ju inte käften den här när han slänger runt med näbben… så först på kvällen den 29/10 nöp han till mig i ögonbrynet. Se bilden ovanför.

Men inbilla sig ingenting, vad är väl ett ögonbryn jämfört med ett öra –  där finns många skojiga krumelurer att fastna med tänderna i

Samma öra igen, ett par kvällar senare

Det som känns som att örat är så ömt att knappast ens håret kan ligga mot, för att inte tala om att sova på vänster sida – alldeles otänkbart! Är alltså inget värre än ett blåmärke…. suck.

Jo, lite värre än blåmärke är det. Ett litet lagom jack. Suck…. livet med hund. Han är ju 7 månader nu så jag kan väl inte kalla jycken valp längre, men unghund är ju så långt att skriva…

Uppklarnande?

Standard
De här söta zebrorna var målade på väggen ovanför skåp på akutrummet i Falun.

Jodå, i onsdags fm ringde jag vårdcentralen för mitt onda vänsterben som jag slog i måndagen den 12 oktober, tyckte att vore det en stukning eller sträckning borde det börja göra lite mindre ont efter 1,5 vecka… fick tid för läkarbesök 2 timmar senare,  varifrån jag blev skickad till röntgen på lasarettet. Från röntgen blev jag skjutsad i rullstol ner till akuten där dom stängde in mig i ett rum (gipsrum) där jag blev sittandes/liggandes till läkaren hade tittat på mina röntgenplåtar.

Tjoho, benet brutet! På med gips som vägde massor – så kändes det i alla fall med benet brutet därinuti.

Det är det tunna bakre benet av dom två i underbenet som är av, ungefär 1 dm nedanför knät.

Blev ialla fall utsläppt från akuten efter att ha lovat att infinna mig på Ortoped-Akuten i Falun torsdag morgon kl 9 för bedömning om det ska opereras eller gipsas om eller nåt annat.

Joho, fick åka rullstol där med i Falun… Jag är ju inte så flink med kryckorna än som jag fick med mig från akuten onsdag. Men jag måste säga att där gick det fort, tror jag bara behövde  vänta  ca 45 minuter eller så, ingenting mot de 3-4 timmarna jag tillbringade på akuten i Avesta.

Men benpiporna ligger bra o jag får fortsätta som tidigare utan gips! Det gillar jag! Å eftersom det ligger så bra behövs ingen operation heller, men jag ska försöka undvika lägga all vikt på det onda benet… å tack, men det begriper jag faksist alldeles själv. Det gör så galet ont om jag försöker mig på nåt, så det undviker jag alldeles av mig själv.

Sån tur att jag redan är sjukskriven så jag behöver inget nytt läkarintyg för det här!

Men många läkare blev det: på vårdcentralen Marek, sen på akuten Fredrik,  och i Falun först läkarstuderande Evin sen Jakob som väl var ortoped. Han lovade att om jag behövde nåt intyg så var det bara att höra av mig så skulle han fixa det!

Men såsom varande introvert HSP så var det inte angenämt, precis. För det är ju en massa annan personal som kretsar runt åxå, undersköterskorna som fick vara rullstolschaufförer, röntgensköterskan som vred o vände på mig i mitt ben för att ta en massa röntgenplåtar, usk som gipsade mitt ben…. Det blev lite överbelastat i mitt system så att säga.

Skojade lite med dom i Falun om Försäkringskassan betalar ut dubbel sjukpenning för det brutna benet när jag redan är sjukskriven med annan diagnos?

Inte som jag tänkt mig…

Standard

Ringde vårdcentralen idag för att få en koll på vänster fot/ben som gör så jämrans ont fortfarande… 2 timmar senare läkarbesök på vc, sen direkt från vårdcentralen till lasarettet för röntgen och därifrån rullstol ner till akuten där jag nu sitter o väntar…

UPPFATERING 3 TIMMAR SENARE…. röntgenplåtarna granskade av läkare på akuten… brutet! Vet inte nu om det är skenbenet eller fotleden suck!

På bättringsvägen!

Standard

Ja, äntligen har jag ikväll lyckats gå (jaja, inte fort och inte vackert) UTAN stolen framför mig som krycka. Det är helt obeskrivligt vilken känsla att kunna ta sig fram utan att luta sig mot en stolsrygg! Jaja, det var ju bara dom ca 5 metrarna in på toa, men ändå… ”Kan själv” i kubik.

Det är dock inte angenämt när jycken skuttar upp i sängen o stampar på den skadade foten/fotleden. Då är jag halvvägs upp till taket av smärtan. Det har hänt ett par gånger i eftermiddag, och man ser hur han siktar in sig för att stampa på rätt ställe.

Dagen efter…. 2 kvällar sen

Standard

Minne från måndagskvällens vurpa, ser illa ut färgmässigt men gör inte direkt ont… som det andra underbenet, från knä till fotled så jag inte kan gå… Janne har varit till apoteket o köpt ett fotledsstöd till vänsterfoten så jag inte kan vicka på foten utan den hålls mera stilla, det känns skönt.

Merdå…? Jo, när Janne var ut o handlade idag, så kom han hem med en korsordstidning så jag skulle ha nåt att göra. Jag har i och för sig sovit mest idag, men omtänksamheten gör mig alldeles varm inuti.