Kategoriarkiv: Medialt

Sällsamt 5 Raaael sökte kontakt

Standard

Innan vi bestämde oss för att ta emot Raaael så var vi ner till Öland på semestern o målade Vedic Art, väl där låg jag en dag o läste i husvagnen då jag kände det rörde sig bakom mina ben… Det var en hundvalp i storlek som ett litet marsvin som låg där o kravlade o försökte klättra över mina ben, men då hade han trillat ner på golvet, å det kan vi ju inte tillåta, inte ens en astralvalp.

Samma dag valpen föddes hade jag även målat en tavla av honom…

Då var det ju kört! Å vi var väldigt tydliga med att vi ville ha en HEL hund, alltså ingen kuperad svans eller sönderklippta öron. Och hellre en smart och rolig hund, än en som bara går med näsan i vädret o vill vara fin…

Det där med smart fick jag ju äta upp när jycken knäckte koden hur man låser upp en låst ytterdörr… Väl inne i farstun igen med rymlingen frågade vi ”-men lilla gubben, hur gick det här till? Hur gjorde du nu?” Raaael ställde sig stolt vid ytterdörren, upp på bakbenen, och höll ner handtaget med ena framtassen medan han med den andra slog på låsvredet tills dörren gick upp…

Vi fick i alla fall tio fina år med våran goding 😍👻❤️👻♥️👻❤️👻💖👻

Sällsamt 4 om namnet Raaael

Standard

Namnet på vår Dobermann Raaael är en historia för sig.

Maria som fött upp honom, och jag, lärde känna varann våren 2004 när hennes favorittik Marisol fick bröstcancer. Jag var med o skickade healing o hade kontakt med hunden sista månaderna innan hon gick över.

Men, det visade sig att Maria och jag hade gemensamma kopplingar och minnesbilder från ”andra liv” (i brist på bättre benämning) och i en tillvaro där jag var Marias mor, fanns en man som jag hade kopplingar till och som blev Marias fosterfar när jag dog. Den mannen hette Raael – och för att sy ihop det hela kom han o visade Maria, via mig, att han fanns där och tog emot hennes älskade hund när tiken dog våren -04.

Så när lille bebben var ett faktum o vi skulle hitta på namn – så blev det Raaael, men med 3a istället för 2 – för att hedra vår gemensamma vän. När Raael ”den förste” sa sitt namn låter det nämligen som ett lååångt aaa-ljud, långt ner i halsen, ungefär som ett mellanting mellan morrning och väsning, Så därför skrev vi det med 3a i lillepluttens namn.

Budskap… Igen…

Standard

Jag fick ett roligt budskap från min morfar i onsdags på träningskvällen.

Han tyckte att när livet började snurra lite för fort skulle jag gå ut i skogen o gå eller till sjön o sätta sig o meta. Jag behövde inte ens ha krok på reven! Vet inte om det hade koppling till att när jag var barn o fick följa med o meta kunde jag inte sätta mask på kroken för jag var så jämrans rädd för daggmaskarna…

Det var så han gjort när hans fru snackade hål i huvudet på honom. Dvs pratade för mycket….

Tack morfar o du som förmedlade budskapet!

Medial träningscirkel 16/2

Standard

Ikväll har jag varit på träningscirkel till Anna-Karin. Lika roligt som vanligt, men ibland går det bättre än andra gånger. Ikväll var jag inte så lyckosam med att få kontakt med igenkännbara andar, men det är lika roligt för det, och lärorikt! Man lär sig mer när det inte går så bra…

Och bland det bästa, vare sig man får fatt i nån igenkännbar ande eller inte, så är alla lika positiva o hejar på!

Det här är ju egentligen i bokstavlig mening inte en ”kurs”, utan en cirkel där vi bara övar på det vi redan kan, men vi övar våra förmågor o blir allt bättre. (Hoppas jag…)

De här andliga/mediala musklerna är färskvara och måste oxå övas, precis som alla andra muskler i kroppen! 👻👻👻

Sällsamt 3 – rösten

Standard

Sedan unga år, tonår, kanske 20-årsåldern, har jag haft röster i huvudet som berättar saker för mig. Så det gäller verkligen lära känna rösten som säger viktiga saker och skilja den från dom som bara tramsar…🤪😜😝😛

Viktigt att veta har bl a varit att se skillnad på andar o andra bilder jag kan få i huvudet… Andarna som kommer är oftast lite halvt genomskinliga men viktigast är att jag får aldrig se en hel ande – ena benet kan vara helt osynligt från knä o neråt, eller kanske ena armen saknas eller nåt…

Annat viktigt att veta är att jag kommer aldrig att få reda på nåt bara för att jag vill det, utan kunskapen ges när jag verkligen behöver den.

Nu efter mediumutbildningen har jag ju fått verktyg att knäppa på och av den tidigare alltid öppna kanalen. Det hade jag inte då…

Häxans dag Hälsomässa

Standard

Idag har Lena och Lena, dvs jag varit till Buskåkers Gästgifveri på Hälsomässa. En mycket trevlig tillställning med utställare av mångahanda slag. Bl a var Ewa Säterdahl där o pratade om sin nya bok – https://lenabn.wordpress.com/2022/01/24/nytt-i-bokhyllan-antligen/ Athomia Kärleken är livet. Jag har ju redan köpt den o håller på o läsa för fullt, men inser att det går sakta att läsa för mig, det är så stora saker som avhandlas i den. Men språket är så vackert så det är ett nöje att läsa!

Jodå det var runt 20 utställare så det fanns mycket att välja på; prova-på-behandlingar, köpa kristaller, kortlekar mm. Många trevliga människor att prata med!

Och naturligtvis lyckades jag utmärka mig. Fick lämpligt nog ett yrselanfall o stöp handlöst ikull alldeles utanför ingången till gästgiveriet. Blankis med vatten på gjorde det inte lättare att hålla sig på benen… så jag var redigt blöt om benen när jag kom upp. Och troligen kommer det att blomma upp blåa fläckar på mig till imorgon, och min artosaxel fick sig en kyss o värker duktigt. Men i vanlig ordning klarade jag skallen!

När dagen gick mot sitt slut så bjöd Ewa Säterdahl hem oss på en kopp te. Så en trevlig dag kunde inte avslutas bättre! Tack Ewa! Men jag tror att Ewa är dåligt sällskap för Lena o mig, hon har dåligt pli på klockorna hon med!

Medial Träningscirkel 2/2

Standard

Idag var jag på terminens första träningskväll… vi började egentligen för 2 veckor sen men då var jag så öm i käften efter visdomstandurdragningen att jag blev kvar hemma, men nu så, nu är jag igång igen!

Så roligt att få stretcha de andliga musklerna! 🧘‍♂️ 🧚‍♀️ 🧚‍♂️ 🧚‍♀️ 🧘‍♀️

Vi jobbade både med intuition och information från andevärlden. Både via band och direktkontakt med andevärlden.

Det låter i mitt huvud…

Standard

Att leva med ständigt ljud i huvudet är inte kul, så fort jag lägger mig till sängs för att läsa en stund innan John Blund kommer o nattar så drar ”tinnituskonserten” igång. Från början var det en pipsignal som lät som TVn efter att programmen var slut för kvällen, numera är det mer som en jättemygga som är instängd i en syltburk som nån håller mot örat. Men myggjäkeln håller hela tiden samma avstånd till örat…. Jag blir så trött på oljuden.

Dagtid har jag en ständigt pågående konsert av låtar, reklamjinglar och allsköns trudelutter som tumlar runt. Freddy Kalas’ Hey Ho har gått på repeat, liksom gitarriffet till Kashmir (Led Zeppelin), CarGlass repaire CarGlass replace, flyg flyg flygresor.se, duhduhduhduhduh Batman!!! har oxå varvat sig själv. Plus alla andra, ju fånigare, desto bättre fastnar de.

Det slog mig häromdagen att det kanske är min kropps sätt att skydda mig från att vara så öppen för andra verkligheter? För i och med att jag omges av dessa inre ljud kan jag inte vara öppen för andra inre ljud? Jag vet ju att jag är medial och det här dämpar kanske min förmåga att ”ta in”?

Bara en icke prövad o testad hemmasnickrad teori! Knappast ens ventilerad med nån annan än mig själv heller.