Nähej… Inte i år då ….
Initiativförmågan har stuckit å lämnat mig kvar, så jag kunde inte måla nåt nytt till höstsalongen å klarade inte ens leta fram nåt ur gömmorna o ställa ut.. usch så trist. Får ta nya tag till nästa år!
Så, nu har det gått drygt ett år sen min datortomografi som avslöjade att jag haft en stroke! En stroke som borde ha gett mig halvsidig förlamning, utifrån var den satt i skallen, men som jag inte ens vet att jag haft. Och nog för att mitt minne är dåligt men tror nog jag skulle minnas halvsidig förlamning… 🙂
Men med facit i hand så visst har den lämnat spår och det är de spåren som resulterat att jag blivit uppsagd från mitt jobb 😦 Jag kan inte koncentrera mig, tål inte stress, kan inte ens skynda mig längre, sämre minne, klarar inte instruktioner i fler steg – allt detta ovanpå en depression gör att jag inte riktigt platsar i arbetslivet längre.
Jag har alltså varit (är) mycket sjukare än jag själv trott. Kanske jag inte skulle ha ställt upp på den arbetsträningen jag gjorde utan väntat tills jag var friskare för att klara det bättre? Men hur skulle jag kunnat det när jag själv inte begrep hur dålig jag var?
Nu kan chefer o personalavdelning säga att dom gjort det dom kunnat o erbjudit annat arbete men jag inte klarat uppgifterna. Å ska jag vara ärlig, vill jag inte tillbaka till den arbetsplatsen 🙂
Nu har Janne haft ont i halsen o kraxat en vecka, så nu är det min tur. Det började igår med kill i halsen o hosta för att försöka få bort kittlandet, men har inte lyckats bli av med det än. Innan min sjukskrivning var jag ofta förkyld o hade influensa o sånt, oftast med alla förkylnings o influensasymptom samtidigt: hosta, ont i halsen, värk i kroppen, snorig, däbbt i däsan, tungt att andas, men har inte varit förkyld så ofta sen dess. Så det var väl dags….. 😦 Stod i duschen så länge i morse att varmvattnet tog slut, men skönt i värmen, o all fukt gör att det känns lättare att andas.
Hosta o ont i halsen…. Blääää stackars mig!
UPPDATERING SÖNDAG 5 MARS:
ännu mer ont i halsen, sönderhostad… 😦
Bara vi är någotsånär friska till på tisdag, då Janne är kallad som vittne till Tingsrätten. Egentligen skulle det ha varit Lilleman som skulle vittna, men vi får klara oss utan hans vittnesmål. Han är med oss andligen i alla fall, vi får trösta oss med det ❤
Bakgrunden till hur jag kom på konceptet med ”Lenas Målarbok” är att jag under en lång sjukskrivningsperiod ville komma igång med mitt måleri igen, eftersom jag vet att jag mår bra av att måla. Målade kursanteckningar 😉
Men måla tavlor, nej, den orken fanns inte. Så jag tänkte mig göra det näst bästa, skriva rent mina anteckningar från de olika akvarellkurserna jag gått. Sagt och gjort, jag plockade fram anteckningarna och började skriva rent på datorn, men upptäckte att det inte alltid räcker med ord, utan vissa saker blir bättre om man kan måla också, och att måla om övningarna från kurserna gör ju att kunskaperna kanske fastnar lite bättre – sagt och gjort, jag hade en skissbok inköpt på AQUA i Borlänge från Daler Rowney, ”Ebony” A4 med 62 sidor 150 gr papper inbunden som en riktig bok som jag började MÅLA mina kursanteckningar i, och där började jag komma igång, bara måla ”provlappar” med olika färger, olika färgblandningar funkade bra för mig, för att komma igång med måleriet igen.
Så i min målarbok har jag samlat tips och ”recept”, målat olika kursledares förslag till grundpalett, olika recept för t ex gröna nyanser, olika sätt att måla Faluröda stugor mm.
Det som är bra tycker jag är att den här idén funkar för alla som vill testa, och det kommer inte finnas två lika böcker, utan allt utgår från vilka kunskaper jag har och vad jag tar till mig.
En del målas direkt i boken, annat målas på akvarellpapper o klistras in, och ytterligare annat bara skrivs direkt in i boken.
Så, nu har det gått nästan ett år sen min datortomografi som avslöjade att jag haft en stroke!
En stroke som borde ha gett mig halvsidig förlamning, utifrån var den satt i skallen, men som jag inte ens vet att jag haft. Det syns som ett ärr i hjärnan där proppen satt. Och nog för att mitt minne är dåligt men tror nog jag skulle minnas halvsidig förlamning… 🙂
Men med facit i hand så visst har den lämnat spår och det är de spåren som resulterat att jag blivit uppsagd från mitt jobb 😦
Jag kan inte koncentrera mig, tål inte stress, kan inte ens skynda mig längre, sämre minne, klarar inte instruktioner i fler steg – allt detta ovanpå en depression gör att jag inte riktigt platsar i arbetslivet längre. Så nu kan chefen slå sig för bröstet o framstå som en handlingskraftig chef som får saker gjorda 🙂
Jag har alltså varit (är) mycket sjukare än jag själv trott.
Kanske jag inte skulle ha ställt upp på den arbetsträningen jag gjorde utan väntat tills jag var friskare för att klara det bättre. Men hur skulle jag kunnat det när jag själv inte begrep hur dålig jag var?
Nu kan chefer o personalavdelning säga att dom gjort det dom kunnat o erbjudit annat arbete men jag inte klarat uppgifterna.
Å ska jag vara ärlig, vill jag inte tillbaka till den arbetsplatsen 🙂
Behöver skriva ur mig lite funderingar och oro.
Var till ”min” läkare förra veckan för besked efter datortomografin på min skalle som gjordes för några veckor sen.
Ett rent rutinbesök tänkte jag, men icke. Det visade sig att på bilderna sågs spår av att jag haft en stroke ”för länge sen”. Läkaren frågade om jag haft nån halvsidig förlamning, men även om mitt minne är uselt så minns varken jag eller Janne nåt sånt, men kanske att mitt usla minne, att jag tappar ord, har svårt med koncentrationen, galet trött mm, kanske bottnar i spåren av en stroke? Min fundering är ju att den stroken var nåt som hände innan jag fick medicin för mitt galet höga blodtryck för några år sen. Dessvärre är det ju ingen datumstämpling på sånt i skallen så när den inträffade lär jag aldrig få reda på.
Bara att lära sig leva med vetskapen om att man inte vet allt som händer i kroppen. Och min dagliga medicindos är utökad med en ”propplösare” så det inte ska hända igen
Den smet iväg utan ett spår…..
Har ändå lärt mig en del under den här tiden.
”Normala” sjukdomar som förkylningar o magsjukor o sånt blir man ju sakta men säkert bättre efter även om det ibland tar tid, men annat skit lever sina egna liv, tar om o tar om o tar väldigt snirkliga vägar innan man får känna sig bättre, o kommer nån liten glimt av att må bättre slår det ofelbart tillbaka.
Men jag är ändå glad att jag har ett par saker i mitt liv som GER mig energi. Att måla o släktforska.
Värst av allt i nuläget är att jag vet ju att jag mår bättre när jag målar, men det är som om jag inte orkar ta tag i det o måla mer. Å så har jag ju släktforskandet som jag också gillar pyssla med, men har svårt att ta tag i det med. Men som sagt, orken att komma igång finns inte…
Arbetsträningen i Verket i sommar har i alla fall varit bra för mig, varierande arbetsuppgifter o trevliga arbetskamrater som fått mig känna mig välkommen, det är inte helt fel när man mår visset 🙂
