Slut på ö-te…

Nu har vi gjort slut på ö-tet vi köpte i Falun senast vi var till Te och Kaffebutiken på Trotzgatan i Falun. Där finns många sorters lösviktste bla från Kränku i Visby, olika sorters kaffe o choklaaad… mycke gott där!

Vi är ju lite begivna på ö-teer, Kränku o Ölands Örtagård är våra främsta leverantörer.

Innan vi var dit var vi in till Ing-Marie med lite grejer… å så satt vi där o babblade lite om vad vi haft för oss de senaste åren.

Andre kåppen, Kalkstensdrömmar och Guteblandning ska vi dricka av nu.

Alla Helgons Dag

Ja, vi högtidlighåller hellre Alla Helgons Dag, än Halloween.

Ett ljus på mina föräldrars grav, som samtidigt är farmor o farfars, å sen morfar o mormor och mina morbröders grav det blir 3 ljus till kyrkogården i Horndal.

Till kyrkogården i Grytnäs blir 2 gravar som ska pyntas med ljus, Jannes föräldrars grav och Jannes farfar o farmors grav.

Jannes mormors o morfars grav finns vid Giresta kyrka utanför Örsundsbro.

Och Marias makes grav finns i Hälleforsnäs. Vi har ju varit dit ett par gånger o satt ljus på hans grav, Maria har ju ingen kvar i Sverige som kan fixa med gravljus till Allhelgona.

Memory Lane 2

Ok, det var ju inte så att jag var helt utan kompisar, men de var inte så många….

Och, de uppvägde inte helt utfrysningen från de ”finare flickorna” i klassen. Men jag gick ju inte helt ensam genom grundskoleåren… hade jag varit det hade jag nog mått betydligt sämre.

Memory Lane 1

Tänkte jag skulle göra ett inlägg om mig själv, en liten egotripp så där…

Det där med mobbing gillar jag inte alls, kanske för att jag var utsatt för detsamma under större delen av skoltiden. Det finns ju olika sorters mobbing, den där hårdhänta, med hugg o slag slapp jag undan. Däremot den tysta varianten, utfrysningen…. den slapp jag inte undan. Att inte få vara med, inte bli inbjuden när klassen hade party nånstans o sånt som t ex födelsedagskalas. Småsaker kanske men de gör ont, och skadar tilliten till andra människor

Det har tagit mig många år år att lära mig känna igen och välja sällskap som ger mig energi och inte bara dränerar mig på kraft.

Bara det här att kunna anmäla mig till en kurs o känna det är ok, även om jag inte vet vilka som kommer. För mig är det stort!

Det här var inte tänkt som ett snyftinlägg, mera att man faktiskt kan kravla upp ur det där jävla svarta hålet, skyttegraven, som jag grävt åt mig själv som skydd.

Akvarellkurs i Sala 25/10

Höstlöven singlar…. negativt måleri

Först en tunn wash över hela papperet, sen mörkare o mörkare, måla runt de tidigare löven som är är målade… äh, svårt att med ord förklara det var lättare bara göra det. Eller kanske det var Judith som förklarade så bra?

Negativt måleri – ja, man målar alltså inte löven direkt utan formen runtomkring…

Varav hjärtat är fullt….

• 

Satt här o fnissade för mig själv vid tanken på den här bloggen.

Innehållsmässigt verkar varannat inlägg handla om mat, o varannat om mina mediala övningar… Snacka om enkelspårigt!!!

Det är väl det som upptar min tid, o eftersom jag försöker göra sånt som ”gör mig glad o mår bra av” så blir det mycket sånt + målande förståss… men jag är dålig på att fota målandet.

• 

-Va’ ska vi gö’? -Hitt’ på nå’……

Fågelbo med havsdjur… min stående? beställning som inte finns på Hong Kongs menyn..

Och den konversationen ledde till att vi åkte till Falun o käkade på HongKong.

Väl i bilen o nere på rv 70 så kom vi på att vi kunde ringa Lena o höra om hon skulle med… vi passerar ju ändå Hedemora på vägen till Falun o hon var inte svår att få med – hon hade nog lite tråkigt därhemma…

Det blev en tretimmarsmiddag, tiden bara försvann…

Brevbärarn var på jobbet o svarade inte när Lena ringde, så då var det inte så mycket att göra åt… annars hade nog middagen bleve ännu längre…

Rubriken, jaaa…. Det är konversationen mellan de två gamarna i Djungelboken: Va’ ska vi gö’? Hitt’ på nå’……. uttalat på bred norrländska..😆

Träningscirkel 20/10

Så har det varit en träningsonsdag igen. Så häftigt!

Ibland är det svårt att skilja på känslorna, den totala egotrippen när det man säger är igenkänt och den lilla stilla nöjda känslan att -wow, jag fick vara med o förmedla det här, precis det som mottagaren behövde just nu!

Och, de andra i cirkeln är så bra! Finns inte tillstymmelse till avundsjuka o sånt skit, utan alla är där på lika villkor, vi vill lära oss mer o bli bättre på det vi gör.

Söndagsmiddag i Norberg

Värdshuset Engelbrekt i Norberg

Hit har vi varit med Lena o Kenneth i eftermiddags och käkat smörgåsbord. Det var väldigt gott. Det enda vi saknade var nåt sött o kladdigt till efterrätt, t ex chokladpudding eller citronfromage eller nåt sånt… men sillen o laxen var av toppklass!

Å helt enligt traditionen fixade Lena o jag klockorna, de gick alldeles galet fort idag igen!

• 

Det är Kenneths axel som syns i vänstra hörnet i bild.

Mycket fin genuin gammaldags matsalsmiljö. God mat o trevlig personal. Dit åker vi nog fler gånger!

Alldeles sant! 3

• 

Alltså, det är så häftigt när man kan berätta nåt från andevärlden som mottagaren bekräftar till 100%! 

När jag sistens beskrev hur en farmors/mormors runda mage guppade av skratt – å mottagaren nästan grät, för damen i fråga hade lämnat jordelivet för bara 1,5 månader sen. Så ett väldigt känslomässigt möte.

Då är man tacksam i hela kroppen att få kunna förmedla den kontakten till den som behövde den!

Det är sånt som sannerligen inte går att googla, som en del påstår om andekontakter. 

Jag har även märkt att ju mindre jag känner den jag läser av desto bättre! Är det nån jag känner så ökar risken att jag fångar upp deras önskemål istället för de signaler jag får. Det är därför jag övar och övar, för att lära mig skillnaden!